Sit Ubu, sit!
Här om veckan var jag på en liten middagsbjudning och lyckades göra mig ovän med alla damerna i sällskapet. Diskussionen kom att handla om hushållssysslor och sådana var samtliga kvinnor ense om att deras män gjorde för litet av. Här slutade enigheten. De andra kvinnorna tyckte att denna brist skulle botas med tjat, gnat och gräl. Jag sade att jag föredrog positiv förstärkning.
Positiv förstärkning är ett begrepp jag kom i kontakt med när jag började träna hund. Det går i enkla drag ut på att när hunden gör något bra får den beröm, när den gör något dåligt skall man i första hand bara ignorera beteendet. I slutänden får man hunden att bete sig mer bra än dåligt eftersom den gillar att få belöning.
Applicerat i mitt förhållande innebär det att jag uttrycker min glädje över de hushållsysslor som faktiskt blivit gjorda, istället för att gnata om det som inte blivit gjort.
En av damerna vände sig till mig och sade i vass ton: "Ursäkta mig, men VARFÖR skall jag berömma honom för att han gör helt normala saker? Jag svarade att det inte rör sig om att tacka för hjälpen (han hjälper inte mig, eftersom vi har ett delat ansvar) inte heller att tala om hur duktig han är som klarat av det jättesvåra, utan bara om att enkelt konstatera att det är bra att det är gjort.
Kvinnorna var märkbart frustrerade och när jag skulle gå vände sig åter samma dam till mig och sade: "Jag måste bara säga att det måste vara en DRÖM att vara tillsammans med dig, du som är så FÖRSTÅENDE mot männen. Jag log och svarade att det hoppas jag verkligen. Allvarligt talat så kör jag helt enkelt på det som funkar. Funkar tjat och gnat för dig tycker du? Sedan gick jag.
Positiv förstärkning är ett begrepp jag kom i kontakt med när jag började träna hund. Det går i enkla drag ut på att när hunden gör något bra får den beröm, när den gör något dåligt skall man i första hand bara ignorera beteendet. I slutänden får man hunden att bete sig mer bra än dåligt eftersom den gillar att få belöning.
Applicerat i mitt förhållande innebär det att jag uttrycker min glädje över de hushållsysslor som faktiskt blivit gjorda, istället för att gnata om det som inte blivit gjort.
En av damerna vände sig till mig och sade i vass ton: "Ursäkta mig, men VARFÖR skall jag berömma honom för att han gör helt normala saker? Jag svarade att det inte rör sig om att tacka för hjälpen (han hjälper inte mig, eftersom vi har ett delat ansvar) inte heller att tala om hur duktig han är som klarat av det jättesvåra, utan bara om att enkelt konstatera att det är bra att det är gjort.
Kvinnorna var märkbart frustrerade och när jag skulle gå vände sig åter samma dam till mig och sade: "Jag måste bara säga att det måste vara en DRÖM att vara tillsammans med dig, du som är så FÖRSTÅENDE mot männen. Jag log och svarade att det hoppas jag verkligen. Allvarligt talat så kör jag helt enkelt på det som funkar. Funkar tjat och gnat för dig tycker du? Sedan gick jag.
Åsna mellan hötapparna
Nu har vi fyndad begagnat igen. En UNDERBAR soffa i gammaldags stil med mjuka former och som skriker: "Slappa framför TV:n, ät popcorn och somna utslagen efter jobbet i mig". Vi har också köpt en fåtölj som är som en stor famn att krypa upp i. Dessvärre måste vi nu bestämma vilket tyg vi skall klä dessa möbler i. Soffan är grön och fåtöljen gammelrosa. Vi tyckte kombinationen kanske var VÄL djärv...
Vi har fått med oss tygprover från tapetseraren, men det gjorde inte saken lättare. Vi har bläddrat fram och tillbaka och nu står valet mellan förnuft eller känsla. Grafitgrått (det är ju så lätt att matcha!!!) och budoarvinrött (det är ju så VI. Vulgo, vulgo, vulgo).
Mina kollegor, som inte har någon förståelse för vulgostil, var inte till någon hjälp. "Den där beige färgen vore väl fin". Ja, jo, fast inte så kul och inte så bra med tanke på hundens smutsiga tassar. "Den där klarröda är fin". Jo, fast lite huvudvärksframkallande på sikt och dubbelt så svårmatchad som den vinröda.
Åh, dessa lyxproblem. Jag tror det blir den vinröda ändå. Det handlar ändå bara om ett tyg, inget livsavgörande. Fast tapetserargubben sade att den kommer att hålla i 55 år och 2 månader, så lite noga får man kanske vara ändå... Åh, vem skall jag välja? Iceman eller Maverick?
Vi har fått med oss tygprover från tapetseraren, men det gjorde inte saken lättare. Vi har bläddrat fram och tillbaka och nu står valet mellan förnuft eller känsla. Grafitgrått (det är ju så lätt att matcha!!!) och budoarvinrött (det är ju så VI. Vulgo, vulgo, vulgo).
Mina kollegor, som inte har någon förståelse för vulgostil, var inte till någon hjälp. "Den där beige färgen vore väl fin". Ja, jo, fast inte så kul och inte så bra med tanke på hundens smutsiga tassar. "Den där klarröda är fin". Jo, fast lite huvudvärksframkallande på sikt och dubbelt så svårmatchad som den vinröda.
Åh, dessa lyxproblem. Jag tror det blir den vinröda ändå. Det handlar ändå bara om ett tyg, inget livsavgörande. Fast tapetserargubben sade att den kommer att hålla i 55 år och 2 månader, så lite noga får man kanske vara ändå... Åh, vem skall jag välja? Iceman eller Maverick?
