gudrun

Här om veckan var jag på en liten middagsbjudning och lyckades göra mig ovän med alla damerna i sällskapet. Diskussionen kom att handla om hushållssysslor och sådana var samtliga kvinnor ense om att deras män gjorde för litet av. Här slutade enigheten. De andra kvinnorna tyckte att denna brist skulle botas med tjat, gnat och gräl. Jag sade att jag föredrog positiv förstärkning.

Positiv förstärkning är ett begrepp jag kom i kontakt med när jag började träna hund. Det går i enkla drag ut på att när hunden gör något bra får den beröm, när den gör något dåligt skall man i första hand bara ignorera beteendet. I slutänden får man hunden att bete sig mer bra än dåligt eftersom den gillar att få belöning.

Applicerat i mitt förhållande innebär det att jag uttrycker min glädje över de hushållsysslor som faktiskt blivit gjorda, istället för att gnata om det som inte blivit gjort.

En av damerna vände sig till mig och sade i vass ton: "Ursäkta mig, men VARFÖR skall jag berömma honom för att han gör helt normala saker? Jag svarade att det inte rör sig om att tacka för hjälpen (han hjälper inte mig, eftersom vi har ett delat ansvar) inte heller att tala om hur duktig han är som klarat av det jättesvåra, utan bara om att enkelt konstatera att det är bra att det är gjort.

Kvinnorna var märkbart frustrerade och när jag skulle gå vände sig åter samma dam till mig och sade: "Jag måste bara säga att det måste vara en DRÖM att vara tillsammans med dig, du som är så FÖRSTÅENDE mot männen. Jag log och svarade att det hoppas jag verkligen. Allvarligt talat så kör jag helt enkelt på det som funkar. Funkar tjat och gnat för dig tycker du? Sedan gick jag.