gudrun

Läser just nu en bok som heter "I could do anything if I only knew what it was". Det är jag i ett nötskal. Jag gillar att göra många olika saker, både praktiska och intellektuella. Jag har aldrig haft förmågan att satsa helhjärtat på något. Resultatet av det har blivit att jag har roliga fritidsintressen, men mitt jobb är verkligen inte kopplat till något av mina intressen eller talanger. Man tillbringar oceaner av tid på jobbet och har ganska lite fritid, om man inte räknar när man sover och det räknas inte i det här fallet.

Jag kommer säkert att återvända till den här boken, för den ger liksom kartan till en process som skall leda till att man till slut får tummen ur och gör de nödvändiga förändringarna för att bli som fisken i vattnet.

Hittills har jag faktiskt blivit mest ledsen av boken. I första kapitlet skall man skriva ner vilka förväntningar man hade på sig som barn. Detta för att bättre förstå varför man hittills sagt nej till att leva sin dröm. Kontentan av vad jag kom fram till är att förväntningen på mig var att jag inte skulle ligga någon till last, inte ställa till problem och vara ett stöd för andra. Det rimmar ju rätt illa med mina barndomsdrömmar om att bli skådespelerska eller modedesigner. Inte konstigt att det inte blev något av det. Jag har rättat in mig i ledet, helt enligt alla förväntningar. Man kan ju bli trött på sig själv för mindre.

Som jag skrivit om tidigare i bloggen började jag för ganska precis ett år sedan att försöka göra något åt det, genom att pröva stand up comedy. Det gick ju faktiskt ganska bra, men nu har jag tappat fart lite. Kanske får jag en skjuts igen nu. Hoppas det.