gudrun

Ibland önskar jag att jag var mer som typ Gandhi eller nå't. Efter en flera månader lång konflikt med en person, som vi kan kalla Gunnar, så har Gunnar plötsligt bett om ursäkt och vill försonas. Jag borde ju tycka att det är toppen, men jag är fortfarande arg. Jag tror inte att Gunnar i grunden har förändrat sitt synsätt. Jag tror att han bara är trött på att vara osams. Jag tror att Gunnar kommer att bete sig lika illa snart igen, och att jag då kommer att bli dubbelt så arg som jag blev den här gången. "Vad var det jag sa!" liksom.

Gunnar vill äta lunch med mig idag. Jag vill inte. Jag är skitarg på Gunnar och är skitdålig på att dölja det. Det kommer att bli som när två boxare skall krama om varandra efter en match...

Måste bli en bättre människa. Tänka att Gunnar säkert kommer att ändra sig. Att i den mån han inte har ändrat sig så får jag lov att acceptera det och inte låta det ta så mycket energi. Auuuuuuhmmmm. Meditera, meditera. Kärlek och harmoni. Auuuuuuuhmmmmm.